Kapitel 323, i vilket jag trivs rätt bra med tillvaron.
Nu tror jag minsann att det försöker bli vinter här. Minusgrader när jag gick till bussen idag strax innan 9, är inte det lite väl kallt i oktober? Nåja, jag tog på mig vinterjackan så det gick bra ändå. Funderade lite om barnen hade nog med kläder, det är ju så svårt att veta hur varma de är när de är ute länge och samtidigt springer och busar. Viggo sa att han inte frös för han tuggade inte på jackan. Hmmm… Antar att det blir varmare då?
Har myst på bussen i sällskap av “Vindens skugga” av Carlos Ruiz Zafón senaste dagarna. Läste rätt fort ut variansanalysboken så nåt måste man ju roa sig med. Hittade boken i väskan där jag lagt den i början av terminen innan jag visste vad jag skulle läsa till skolan. Tyckte den var bra redan då men hann inte så långt då. Men nu fastnade jag ordentligt. Resorna har gått så fort att man knappt märker att man sitter på bussen innan man är framme. Och idag tod den slut lagom till tåget rullade in i Borås. Kändes lite tråkigt faktiskt. Det är en spännande historia, lite lågmäld och romantisk. Samtidigt rätt otäck med skildringar av ondskefulla människor, ensamma människor och olyckliga människor. Men med karaktärer som man verkligen gillar. Mycket annorlunda från vad jag vanligtvis läser, tror jag ska leta mer sånt här. Moster som gav mig boken smsade från spanien och meddelade att han skrivit en till bok som är lika bra så den ska jag helt klart läsa. Vindens skugga får en femma av mig.
Tycker det är trevligt att pendla till min stora förvåning. Jag gillar att få tid att fundera och läsa eller bara stirra ut i luften ett par timmar varje dag. Jag känner mig hemskt lugn och harmonisk nu förtiden av nån anledning. Har stött på ett par bussförare som är riktigt roliga, trevliga och gör dagen gladare. Sånt gillar jag. Minns förresten fortfarande en gång när jag åkte buss i Skellefteå och föraren trollade bort myntet jag skulle få tillbaks och plockade ut det ur mitt öra. Den dagen fnissade jag hela dagen bara för att jag blev så förvånad. När föraren idag meddelade att vi alla skulle få vara med om något väldigt unikt och som få människor i världen fått vara med om lät det ju hemskt spännande. Att det var att få se lilla Bollebygd var väl inte lika upphetsande men lite fnissade både jag och flera andra ändå. Sånt gör mig glad. Folk som gillar sitt jobb.
Till råga på allt så går skolan riktigt bra just nu också. Tycker det är intressant med vetenskapsteori och variansanalysen är faktiskt helt begriplig. Mycket tack vare vår lärare som förklarar hemskt bra. Tror faktiskt han gillar sitt jobb han med. Jag har faktiskt aldrig tyckt att statestik är vidare begripligt men nu hänger jag med rätt bra på föreläsningarna. Ska inte påstå att jag kan göra om allt på egen hand än men med lite övning så. Jag känner mig i vart fall riktigt glad när jag knatar hemåt på kvällen så därför ska jag fortsätta med en magisterexamen har jag bestämt. Det blir nog bra.
Idag var jag lite extra duktig dessutom. Hade en timma eller så över innan föreläsningen. Jag brukar se till att komma iväg på morgonen så får jag lite mer gjort på skolan än om jag försöker plugga hemma. Men idag knatade jag förbi Droppen på Nordstan och gav lite blod. Det var ju typ 4 år sen sist. Jag har varit konstant gravid sen dess känns det som eller kännt mig krasslig. Fick en fin rörstrandskål som tack och så kände jag mig rätt nöjd med mig själv, om än lite yr och vinglig i början av föreläsningen. Lite prickar framför ögonen och så. Men jag hinkade vatten och sen blev det bra. Nu måste jag bara komma ihåg järntabletterna också. Känns bra nu, lite trött bara.
I kväll har ic varit på föräldramöte på Viggos avdelning på dagis. Imorgon ska vi träffa doktorn och höra om han (Viggo alltså) är laktosintolerant. Sen ska jag iväg och ansöka om pass så jag kan åka till Tyskland i slutet av månaden. Efter det ilar jag tillbaks igen och går på utvecklingssamtal för Viggo. Ic skulle jobba över 4 timmar imorgon, så det blir full rulle då hela dagen. Har lite ångest för passfotot. En gång i tiden var jag snygg både på körkortet och i passet. Sen blev jag av med körkortet efter att ha mosat en stackars Volvo. Så går det när man inte pratar med duktiga juristbrorsan innan man skriver på saker som polisen skickar åt en. Nåja. Nya körkortet är inte lika kul. Där ser jag ut som en dränkt katt. Vill inte ens fundera på hur jag kommer att se ut på passfotot. Jag kommer att få sota för tio års snygghet med ett riktigt hemskt kort. Blir spännande att se om det blir dränkt-katt-stilen igen eller kanske morgontrött-mamma-klockan-sex-på-lördagmorgon-looken. Jag meddelar resultatet när jag vet hur det slutar.
Så nu vet ni hur det är här hemma. ungarna är galna som vanligt. De har fått vara friska ett tag nu men idag hostar Idun som en gammal rökare. Vi har börjat med astmamedicinerna igen, antar att det är en förkylning som är i startgroparna. Men det är klart, jag har ju tenta helt snart så det är ju dags att vi alla blir sjuka då, hehe.
