Kapitel 322, i vilket vardagen är här.
Det är bara att inse att sommaren nu är slut och vardagslunken har infunnit sig. Eller det känns lite som om man småspringer mer än lunkar om jag ska vara helt ärlig, så väldigt mycket tid och ork till bloggning finns inte egentligen. Men jag lägger upp lite bilder och sånt emellanåt så att ni har nåt att kolla på medan jag är lat och gör något annat.
Har i vart fall hunnit skriva tenta i vetenskapsteori. Det gick rätt bra tror jag. Det är lite svårt att avgöra vad som är viktigt men det kändes som om jag hade hyfsad koll och jag skrev och skrev och skrev så att dagen efter kunde ja ginte skriva handlaliste pga skavsår på skrivfingret. sisådär 15-20 a4 blev det nog. Puh. Men jag är nöjd och tycker att det var bra att jag kunnat ligga i fas hela tiden eftersom jag blev sjuk och tappade orken sista två veckorna men hann ändå läsa det viktigaste. Till min förvåning var det rätt intressant också. Nu håller vi på med variansanalys istället. Verkar inte väldigt komplicerat faktiskt, de tar hänsyn till att psykologistudenter inte är superskarpa när det gäller matte (“det här tycker folk är knepigt. men vi kan tänka såhär när vi ska välja antalet frihetsgrader. 2 är ju nästan 3 och 6 är ju nästan 9…”) och jag har hunnit läsa lite matte så jag hänger med än så länge. Har även en idé på vad jag vill skriva uppsatsen om men måste utveckla det lite i huvudet.
Det mest förvånansvärda med denna termin är att ungarna hittills bara missat en enda dag på dagis, och den dagen var i glappet mellan inskolning och vanligt schema så egentligen skulle de inte ens vara där. Jag håller verkligen tummarna för att det håller i sig men vågar inte tro helt på det. Däremot verkar det som om Viggo har gått och blivit laktosintolerant. Han var rätt kass i magen sen han började dagis och en klok fröken föreslog att de skulle sluta ge honom mjölk till maten. Sen blev han genast bättre ända till förra veckan då en fröken frågade om han verkligen brukade bajsa så mycket. Fyra stora blöjor hade det blivit och det är ju inte helt normalt. Men så kom vi på att de hade vikarie som satt vid hans bord och hon visste såklart inte att vi testade utan mjölk så han hade fått mjölk till maten. Sen satte de upp en stor lapp och se där, sen dess har han varit bra igen. Så idag ringde jag till bvc och hon var rätt säker på att det var laktos och inte mjölkprotein. Det verkar vettigt då han inte varit dålig hemma och här äter vi ju mest laktosfritt. Dessutom brukar det börja visa sig vid den här åldern eller lite senare. Nästa vecka har vi läkartid så vi kan få intyg på att han ska äta laktosfritt eller kanske låglaktos. Lite trist men ingen katastrof. Det finns ju så mycket bra laktosfritt nu så man klarar sig ju rätt bra. Nackdelen är ju att mjölkproteinallergi ofta växer bort men det gör ju inte laktosintolerans då det inte är en allergisk reaktion utan enzymbrist.
Annars funderar jag mest just nu på vad jag ska göra med mitt liv. Tekniskt sett är jag ju klar med skolan efter den här terminen förutom några resttentor. Men jag har ärligt talat ingen lust att ge mig ut på arbetslivet just när det är som sämst med jobb. Plus att jag tycker det verkar skoj att skriva uppsats och att kurserna på skolan blir roligare ju högre nivå de ligger på. Så nu funderar jag helt knäppt på att skriva d-uppsats nästa termin. Iså fall måste jag plugga ett år till och sen kan jag ta ut en magisterexamen istället för en kandidat och det kanske är bra. Eller så skulle jag kunna läsa ett par roliga kurser och slippa ta någon av de tråkiga tentorna jag har kvar. Konflikthantering verkar kul tex. måste bestämma mig innan den 15e. *klurar*
Jag har även försett min son med sveriges sista randiga PoP tröja med girafftryck i stl 104. Han var så ledsen när Idun hade fått ärva hans sista två girafftröjor så jag lovade honom i ett svagt ögonblick att han skulle få en ny. Sedan roade jag mig med att springa runt i gbg och leta tröjor med giraffer på vilket inte fanns på något ställe jag var på utom PoP. Men de hade inte rätt storlek såklart.De var rätt säkra på att den tröjan inte fanns i rätt storlek i göteborg för folk ringde runt och frågade efter den. Så jag skickade moster på PoP i Falun. Där hade de inte heller den men de var väldigt hjälpsamma och skule kolla om den kanske fanns i Borlänge istället. men det gjorde den inte. Så hon hade letat runt om i sverige och konstaterade att den enda i rätt storlek fanns i Partille. Så jag ringde och bad dem lägga undan den och sen ringde jag Anna som bor i Lerum och hörde om hon kunde åka och hämta den åt mig. Hon skickade sin snälla mamma och imorgon ska jag träffa henne i gbg och ta emot den eftertraktade tröjan som lilleman har tjatat om. Man ska aldrig lova nåt som man inte kan hålla, men jag hade ingen aning om hur svårt det kunde vara att hitta en tröja med girafftryck nuförtiden. Det är visst ute med giraffer medan vargar och björnar är inne.
Nu ska jag roa mig med att betala räkningar. Sugar-Handelsbanken har omtänksamt nog försett mig med en bankdosa stor som albanien som dessutom vill ha ett kort innan jag kan betala räkningar nuförtiden. Jag är lycklig över att de är så noga med min banksäkerhet att internetbanken blir så gott som oanvändbar. Detta är mer bekymmersamt eftersom de har århundradet sämsta telefonbank. Livet är sköj! Men den roligaste räkningen jag ska betala är en kryssning till Tyskland i slutet av oktober. Så nu tar jag emot önskemål på julklappssprit av de få utvalda som har varit snälla nog att få julklappar av mig. Mamma och Eva är undantagna då jag faktiskt har en julklapp till mamma liggandes i en påse här hemma och en planerad julklapp till Eva. Men Per och pappa kan lämna in en önskelista så får vi se vad tomten har med sig sen. Markus önskemål är redan noterade.
